När jag berättade för honom att mitt lilla projekt hette No name sa han: – Jag heter Albin… förstörde jag något nu? Jag tog flera bilder på Albin, han var väldigt hjälpsam och vänlig. Jag tyckte om honom direkt.

Uppe vid Götaplatsen efter att jag fotat Albin så stannade en taxi och ut klev ett mycket excentriskt par i 60+ åldern. Mannen hade grått långt hår med en tofs som var hopunden med en stor guldrosett. På huvudet hade han en Crocodile Dundee hatt. På kroppen bar han en brun hellång läderkappa. Kvinnan var hårdsminkad som en clown och hade glitter i både hår och klänning. Jag tänkte att dom kanske var artister eller nåt. Helt klart skulle dom till Konserthuset i alla fall.
Jepp – fram hoppar fotografen för ett riktigt scoop och får mitt första NEJ! – Tack vi är mycket hedrade säger mannen, men med tanke på den nya sekretesslagen (?) så vill vi inte vara med på någon bild. Ok – sa jag, men jag smygfotade er inte, det kunde jag ha gjort, istället frågade vänligt. Ja sa mannen återigen – vi är mycket hedrade, men nej tack.
Jag tänkte på det lite efteråt att jag hade kunnat hanterat det bättre, och hade någon kommit fram till mig på samma sätt så hade jag också tackat nej. Bra erfarenhet! – Men jag fick en fin bild på Albin.