Porträtt: No name # 34

Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka: – Undrar vad han eller hon tänker på nu när man ser ett speciellt minspel hos någon. Den här fina gentlemannen gick och smålog för sig själv och det smittade av sig på mig så jag började också le. På så sätt möttes vi och sen var ju alla dörrar öppna. För övrigt tror jag att jag håller mig inne tills det blir varmt igen. Det är inte kul att fota folk med stela fingrar och blåa läppar. Men min okända vän var så vänlig, jag fick till och med en liten klapp på kinden när vi skildes åt.

Annonser
Det här inlägget postades i No name, Porträtt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s